PROJEKTPLAN PUUKKOKANGAS - SAIJA - KOMMUNALGRÄNSEN

SNÖSKOTERLED

ALLMÄNT

Allmänna mål av projektet

Att grundlägga och bygga den officiella snöskoterleden, Puukkokangas - Saija - kommunalgränsen, som indikeras i terrängtrafiklagen. Planen godkännes av Sallas tekniska nämnd och ledens verkställning sökes från Lapplands Lantmäteribyrå.   Ledens upprättshållare är Salla kommun. På leden finns allmän rättighet att köra med snöskoter när marken är snötäckt.

Behovet av leden

Leden till Saija och vidare till kommunalgränsen mellan Salla och Savukoski är huvudleden som leder norrut. Belägenheten av leden har fastställts i Lapplands förbunds godkänta och bekräftade landsortsplan, och Saija-Pulkkaviita allmänna plan. I planeringen har leden placerats på det betecknade stället i planen . Den startar från Puukkokangas i Kelloselkä och följer i regel snöskoterleden, som varit i bruk redan i fyra år, 29 km lång och 6 meter bred.

Med ändringen av spåret till en led förbättras trafiksäkerheten och underhållningen av leden. Leden görs bredare och stampas så att den blir mer användbar. I planeringen och byggandet kombineras användarnas behov, myndigheternas krav, vinterunderhållningen, renskötseln och turistväsens behov. Stampningen av leden, trafikmärken och serviceutrustningen tjänstgör bra näringen och utvecklingen av näringen i området i framtiden.

Under snöskoterledens grundläggande har det diskuterats om ledens behov och placering igångsatt av Saijas byförening. Den officiella ledens planeringens första möte behölls i juni 2004 på Saija skolan.

Leden samt den existerande spåren går två gånger innanför Joutsenaapa - Kaita-aapa protektoraten, som tillhör Natura landområdet. På dessa ställen går leden på landskapligt vackert ställe, som motsvarar bra sin ändamål. Leden vådar inte ändamålen av beskyddandet utan hellre förbättrar positiv inställning för beskyddandet. Läget har behandlats i beskyddsområdets användnings- och skötselplanens planeringsprosess.

Inverkan av ledens förverkligande på gränsövergångsaktiviteten

Förverklingandet av leden ökar turismen över gränsstationen. Kelloselkä-kommunalgränsen-leden har en mångsidig effekt på snöskoterleden på gränsövergångsstället i Salla området och ökar möjligheter för turistvarornas transportatering. Med den nya leden förverkligas en förbindelse mot Norra Salla samt Savukoski och Pyhä-luosto turistområdets håll. Med förbindelsen har speciellt Savukoski och Pyhä-Luosto möjligheten att uppnå en stor mängd nya potentiella kunder som är intresserade av turismen till Ryssland.

Dessutom är förverklingandet av projektet en naturlig fortsättning på det långa arbetet som har gjorts bland turistföretagen för att utveckla turismen riktat till Ryssland. Leden Kelloselkä-kommunalgränsen möjliggör turistvarornas konkreta förverklingande som har utvecklats i diverse utbildningsprojekt.

Relationen av projektet på annan utvecklingsverksamhet

Projektet är i fast förbindelse med den planerade snöskoterleden som byggs på den ryska sidan Salla gränsstation-Alakurtti. Kelloselkä-kommunalgräns-leden stöder de kommande Alakurtti-leden funktionellt som möjliggör turismen också till Norra Salla, Savukoski och Pyhä-Luosto tillsammans med Sallatunturi. Utan Kelloselkä-Saija-kommunalgräns-leden förbindelsen till väst saknas, och detta  försvårar byggandet av leden för turismen på den ryska sidan.

Samarbetet mellan turistföretagen på båda sidorna av gränsen utvecklas nu i Lapplands område med hjälp av projektet "LapKola - utveckling av turistnäringen i Lappland och Kola-området", vars ändamål är att bygga t.ex. gemensamma safariprodukter tillsammans med de finska och ryska turistföretagaren. Utan en ändamånsenlig snöskoterled är inte de gemensamma produkterna på båda sidorna  möjliga.

Beskrivning av leden

I början följer leden vägspåren som har gjorts i terrängen under skogshuggning norr om Aapa-Tuohilampi, var den vänder mot Tuohiaapa. Tuohioja som har sin början i Tuohilampi går över längs en bärkraftig bro. Innan Uuttulehto förbinds snöskoterleden med den gamla hästvägen "Kellontie", som användes på vintern innan man byggde nutida vägar. Den bevaras som farled och minnesmärke också i framtiden. Innan Kuolajoki avviker leden från Kellontie och går runt Joutsenaapa-Kaita-aapa (Natura) myrskyddsområdets östra udd, och fortsätter ungefär en halv kilometer på skyddsområdet till stängsels övergångsplats mellan renbeteslagen. Ingen bro byggs för tillfället över Kuolajoki, utan övergången sköts med att frysa den så att isen är tillräckligt bärande. Leden följer också Kellotie-spåren på andra. I Kiimakaukalo (flodbukt) avviker leden till höger från skogsvägen och kommer tillbaka till Kellontie efter ungefär en kilometer. På denna plats flyttas leden bort från skogsvägen (en kort sträcka norrut från huvudleden) och i Hirvasaapa på en mer bärande land. Man får också skogsbilvägens övergång på en säkrare plats på sträckan. Siktområderna gallras tillräckligt vittgående. Söder on Sarivaara avviker leden mot nordost längs en gammal hästväg mellan Kukkura och Sarivaara mot Saijas centrum. Leden går ner till Sarilampis myrområde, varifrån den går under en el-ledning efter tjärnen och fortsätter mot Salla-Savukoski-vägen. I byn flyttas leden enligt huvudformeln bort från vatten- och el-ledningen. En hel ny öppning ska göras på denna plats. Vägen går till Saijas butik där man kan få bränsle.

På tallskogen mellan Sarivaara och Kukkura finns en renstängsel, var man fångar in brukar renhjordar som kommer till Saija om vintrarna. Den planersde leden går tvärs igenom stängseln. Under byggandet av leden flyttas stängseln bort från området.

Vägsträckorna på leden är inte en servitutsväg, bortsett från den gamla vägen Kellontie, som har fastställts i "isojako" (tilldelning av skogsmarker) som "en gammal (servituts) väg i bruk". Den i registern införda ledens äganderätt är inte i konflikt med rätten som fastställts i "isojako", därför att rätten fastställdes för allmän förflyttningsbehov, som ledens användningnuförtiden är.

Ledsträckan från Puukkokangas till Saija är lågt belägen land. Skogarna på de mineralrika markerna är uthuggna och skogsmarkerna är plågade och  brukade för tall. Skogsmarkernas trädbestånd är för det mesta uppvuxna plantor. Myrmarkerna är trädlösa sumpmarker. Vintertidiga skogshuggen på området väntas inte i närtiden, så vägspåren öppnas inte on vintrarna.

I Saija går leden på hård mark och på åkrar till Orihinkonelo, var den går över Kuolajoki. Ingen bro byggs i floden. Efter floden går leden på tallmarker och sluttar ner mot Renttimäaapa, Joutsenaapa-Kaita-aapa myrskyddsområdet och går till Savukoskis och Sallas gräns. På Savukoskis sida fortsätter leden till kommuncentralen. Avståndet från Saijas butik till kommunalgränsen är drygt 10 kilometer. Man har inte träffat på skogsfåglarnas parningsplatser på de planerade leden.

Reliker

De närmaste kända relikerna finns väst om Patoharjunmaa vid Aatsinkijoki (Fasta reliker i Östra Lappland, 1993, 121-122),  och leden hotar inte dessa.

Vägarnas övergångsställen

Snöskoterleden går två gånger över Saijas lokalväg. Vägsförvaltningen är inte emot övergången av Kelloselkäs sida. Leden går genom en gruslastningsområde norr om Saijavägen. På övergångsstället görs vägen lägre och på andra sidan görs en terrass så att sikten är bra åt båda hållen. På detta vis fullgörs vägsförvaltningens riktvärden.

Buller- och ljusskador

Riktvärden som getts av statsrådet bör inte boningsortens bullernivå överstiga 45 dB på dagen och på gamla boningsort 44 dB. Schematiskt räknat sänks bullernivån på stadsområderna 3-6 dB när avståndet fördubblas. Träd, buskar, stängslen, backar, uthus och mjuk snötäcke dämper bullern effektivt när direkt ögonkontakt mot bullerkällan bryts. Bullerspärrar dämpar buller med 5-10 dB. Sänkning av farten till 60 km/h 3,5 dB. Snöskoterns buller uppnår 75 dB när man kör med standardhastighet 24 km/h förbi en mätpunkt som är på 15 meters avstånd. När man accelerar fort till en fart på 60-80 km/h uppnår bullernivån ca. 80 dB. Från dessa utgångsvärden kan man räkna, att i olika förhållanden borde huvudleden vara ca. 150-700 meter från en bebodd bostad. I praktiken påverkar luftens temperatursänkning, tillökning av fuktigheten och vindförhållanderna, också effektivt dämpandet av bullern.

Snöskoterns körljus kan störa under mörkret om ljusstrålen reflekterar in i boningen genom fönstret.

Bullerskadorna på leden undviks med hjälp av avstånderna. Dessutom placeras fartbegränsningar i byområdet. Leden går bara en liten sträcka bredvid Salla-Savukoski-vägen. På denna sträckan lämnas träden mellan vägen och leden. Leden placeras utanför vägrenen. Mellan vägen och leden finns också höjdskillnad, som är tillräcklig för att  förhindra skadliga ljusreflektioner samt skiljning av vägen och leden.

Salla 31.8.2005

Förkortat version av projektplanen översatt av Kari Saariniemi.

Vesa Haataja


Skoterledens huvudsida